Ovanstående bilder från februari 2023.
Marknaden vill ha mer vindkraft – och regeringen tvingas anpassa sig.
Det vi kan slå fast är att vi har bara en planet, och ingen planet B vi kan flytta till.
Och vi håller nu på och gör vår planet obeboelig.
Jag börjar skriva om klimatet när det pågår ett krig i Ukraina, och Sverige nyligen fått en ny regering.
Jag vill med dessa rader, försöka redovisa det miljöforskare och skribenter sagt och skrivit.
Jag vill skriva så lite som möjligt om politik, även om det mesta som rör klimat och energi påverkas av politiska beslut.
Och det går ej att blunda för vissa saker och uttalanden.
TIDÖAVTALET. Flera klimat- och miljöorganisationer kritiserar nu högersidans så kallade Tidöavtal,
som man menar har en mycket svag eller obefintlig klimat- och miljöpolitik.
– Man säger att det här ska vara en ambitiös klimat- och miljöpolitik och så presenterar man reformer som sänker ambitionerna.
Vi är oroliga för om man ens kan nå Parisavtalets mål med det man gör nu, säger Gustaf Lind, generalsekreterare WWF.
Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch säger att de inte har förändrat några klimatambitioner.
Men instämmer i att utsläppen kommer att öka något på kort sikt i samband med en sänkning av reduktionsplikten.
Politikerna menar att det kommer att öka innan det minskar? Har hört tidigare tongångar från Kina.
Riksdagsledamoten Elsa Widding (SD) sade i en debatt i riksdagen att klimatkrisen saknar vetenskapligt stöd.
Hon sällar sig till andra klimatförnekare som Trump och Bolsonaro.
Ebba Busch (KD) är energi- och näringsminister i den nya regeringen.
Hon kommer att leda Näringsdepartimentet, där också miljö- och klimatfrågorna nu hamnar.
Bra jobbat av Ebba, som tidigare var gift med Niklas Thor, en son till föräldrar som ingår i
(av en del som arbetar med klimatfrågor kallar) Skogsmaffian. Mer om det senare.
Nu har Ebba Busch full kontroll på lagar och restriktioner som rör miljö och klimat.
Innan valet skrev nära 2000 anställda inom forskarvärlden på ett upprop för att få politikerna att ta miljöfrågan på allvar.
Örebrostatsvetaren Jan Olsson, om Tdöavtalet;-
” En snäv fokusering. Det är elektrifiering som i och för sig är viktigt och mycket kring kärnkraft.
Det är där betoningen ligger. Miljö- och klimatfrågor är så mycket mer.
Att miljödepartimentet försvinner kan få allvarliga konsekvenser.
Den nya regeringen valde att lägga ner miljödepartimentet – som funnits i 35 år.”
SLAGET OM DEN SVENSKA SKOGEN
Det pågår ett ”krig” mellan, klimat – miljöorganisationer-rennäringen, och Skogsmaffian.
Med skogsmaffian menas alla dom stora skogsbolagen i Sverige.
-- Stora Enso, Svea Skog, Centern och LRF, Moderaternas Timbro, Mo och Domsjö AB,
Statens Lantbruksuniversitet SLU, Svenska Kyrkan, Skogsvårdsbolag med flera.
Ovanstående bolag förespråkar kalhyggesbruk.
Skogsbolag hugger skogar yngre än regelverket tillåter.
Publicerad 3 oktober 2021
Enligt experter som SVT talat med har skogsbolag börjat hugga skogar som är så unga att de inte nått upp till lagens krav på ”lägsta avverkningsålder”.
Dessutom avverkas allt mindre spillror av naturskogar som tidigare lämnats.
Skogsbiologen Frédéric Forsmark har inventerat skogar åt länsstyrelsen i Norrbotten i drygt 20 år.
– Det finns ju något som heter lägsta tillåtna slutavverkningsålder i skogsvårdslagen.
Här uppe i Norrbotten är den 80 år på de bästa markerna, så det som är yngre än det får man inte kalavverka, säger Frédéric Forsmark.
”Huggs ganska mycket unga skogar”
Syftet med den lägsta avverkningsåldern i skogsvårdslagen är att säkra både den biologiska mångfalden och framtida uttag från skogen.
Enligt Frédéric Forsmark kan skogsbolagens behov av att leverera virke spela roll för att skogsavverkningarna i åtminstone delar av Sverige ändrat karaktär.
– Man ser att det huggs ganska mycket av de här unga skogarna som egentligen inte har laglig ålder.
Det är ofta man ser ganska stora avverkningar av skogar som kanske är 50-60 år, alltså långt under den lagliga åldern.
Det kan ju ibland finnas skäl till det, men inte i den här omfattningen, säger Frédéric Forsmark.
Färger i satellitbilder avslöjar skogarna.
SVT har med hjälp av experter granskat en viss typ av satellitbilder där färger avslöjar vilken sorts trädslag det är i skogarna som avverkats,
och då har vi kunnat se flera fall där det varit fråga om helt vanlig svensk tall som inte omfattas av något undantag från lägsta avverkningsålder.
Dispens för skadad skog har Sveaskog i flera av dessa fall heller inte sökt.
Men Sveaskog delar inte uppfattningen om satellitbilderna visar på brister i bolagets hantering av lägsta avverkningsålder
utan står fast vid att undantag gäller för de skogar som slutavverkats av Sveaskog trots ung ålder.
Ingenting skrivs i skogsbolagens avverkningsanmälningar om att det är skogar som ligger under lägsta avverkningsålder och bara i något enstaka fall
av de anmälningar vi granskat har statliga Skogsstyrelsen reagerat och krävt en dispensansökan.
Trots att satellitbilderna visar motsatsen håller Sveaskog fortfarande fast vid påståendet att de utpekade skogarna bestått av contortatall.
I vissa fall hänvisar Sveaskog i stället till svampangrepp eller andra skogsskador.
Varför man inte sökt dispens för skogsskador, som regelverket kräver, har Sveaskog ännu inte svarat på.
Enligt Frédéric Forsmark är en annan tendens att skogsbolag allt oftare kommer tillbaka till avverkade områden
och avverkar de rester av naturskog som tidigare lämnats,
och han ser även det som ett symptom på skogsbolagens virkesbehov.
___________________________________________________________
Hemligt EU-möte om svenska skogens framtid
Publicerad 21 oktober 2022
EU har mött svenska skogsbranschen och miljörörelsen för att hitta en väg framåt från låsta positioner.
Det handlar om hur skogen ska skötas framöver där EU-kommissionen vill minska på kalhyggesbruk för att rädda utrotningshotade arter och klimatet.
EU-kommissionen driver på för att Sverige ska minska sitt kalhyggesbruk och använda hyggesfria avverkningsmetoder.
Svensk skogsindustri hävdar att om man tvingas sluta med kalhyggen så hotas ekonomin i en viktig basnäring.
På ett slutet möte anordnat av bolaget Stora Enso möttes i våras EU-kommissionen med skogsindustrin, miljöorganisationer och forskare.
SVT fick ett tips och filmade utanför det hemliga mötet.
– Jag tror att Sveriges skogar kan må bättre samtidigt som skogsindustrin blomstrar.
Vi måste värna den biologiska mångfalden säger Frans Timmermans, EU-kommissionens vice ordförande.
Svensk skog tar upp allt mindre koldioxid
EU-kommissionen vill att kalhyggesbruket minskar i svenska skogar så att de binder tio procent mer koldioxid än i dag.
Men den senaste statistiken från Naturvårdsverket visar att svenskt skogsbruk gick åt andra hållet, skogarna tog till och med upp mindre koldioxid förra året.
– Avverkningarna har ökat förhållandevis mycket jämfört med tidigare år.
Om det här skulle vara början på en minskande trend i kolupptaget för skogsmark kommer det att försvåra möjligheterna att nå klimatmålen till 2030,
säger professor Markku Rummukainen som är Sveriges IPCC-representant.
Kalhyggen hotar biologisk mångfald
EU-kommissionen kräver dessutom att Sverige uppfyller sina löften kring biologisk mångfald.
Enligt forskning bidrar kalhyggesbruket till att allt fler växt- och djurarter i Sverige är utrotningshotade.
Men enligt företrädare för skogsbranschen hotas ekonomin om man tvingas sluta med kalhyggen.
– Det skulle minska volymerna av virke som kommer ut från skogen med ungefär 40 procent om vi tittar på våra medlemmars skogar med de förutsättningar
som finns i Götaland där vi är just nu då. Och då innebär ju det då för våra medlemmar en helt annan nivå på lönsamhet, säger Södra Skogsägarnas VD Lotta Lyrå.
EU-domstolen kan fälla Sverige
Om inte Sverige uppfyller EU-avtal om klimat och hotade arter så hotar ytterst en förhandling i EU-domstolen enligt forskare.
– Sverige har problem med EU:s lagstiftning för biologisk mångfald och jag tycker att kommissionen med rätta ska ta i med hårdhandskarna mot Sverige
eftersom vi har tusentals arter och växter, djur och svampar som inte mår bra, säger Mikael Karlsson som är docent i miljövetenskap vid Uppsala Universitet.
Finsk forskare: Hyggesfritt skogsbruk vore lönsamt även i Sverige.
Publicerad 21 oktober 2022
Finlands statliga skogsbolag har slutat kalhugga 25 procent av sina skogar och gått över till hyggesfria metoder för klimatet och biologiska mångfaldens skull.
Enligt en finsk uträkning skulle även Sveriges största skogsägare statliga Sveaskog kunna göra det samma och dessutom tjäna mer pengar.
Finska regeringen kräver sedan några år att statliga skogsbolaget Metsähallitus sköter minst 25 procent av skogarna hyggesfritt,
alltså att man bara plockar enstaka fullvuxna träd och lämnar resten kvar.
– Resultatet är perfekt. Kravet på 25 % hyggesfritt skogsbruk är inte så svårt att uppnå.
Jag är rätt säker på att det skulle kunna fungera även för Sveaskog i Sverige, säger Kalle Eerikäinen, planeringschef Metsähallitus.
I Sverige är kalhyggesbruk helt dominerande. Sveriges största skogsägare statliga Sveaskog använder hyggesfria metoder på mindre än en halv procent av sina skogar.
– Om Sveaskog vill öka vinsten, bör de ägna sig mindre åt kalhyggesbruk och plantering, enligt Timo Pukkala som är professor emeritus i skoglig planering
och en av Finlands främsta forskare på hyggesfritt skogsbruk.
Finska och svenska skogar är lika.
För SVT:s räkning har Timo Pukkala räknat på effekten om svenska Sveaskog skulle gå över helt till hyggesfritt skogsbruk på statens marker.
Beräkningar med data från nästan 400 slumpmässigt utvalda provytor i Norra- och Mellansverige som motsvarar Sveaskogs skogar har använts.
De visar att jämfört med traditionellt kalhyggesbruk ger hyggesfritt 35 procent mer blåbärsris första 30 åren, den hyggesfria skogen upplevs 22 procent vackrare,
den binder 18 procent mer koldioxid de första 30 åren, den ger 11 procent mer timmer, är 10 procent mer ekonomiskt lönsam för skogsägaren
och ger 9 procent mer blandskog som gynnar biologisk mångfald.
– Svenska skogar och finska skogar är väldigt lika, så om det fungerar i Finland skulle det förstås fungera även i Sverige, enligt Timo Pukkala.
Hyggesfritt gynnar många utrotningshotade arter.
Enligt en rapport från det vetenskapliga expertorganet Finlands Naturpanel där man har sammanställt 300 studier kring hyggesfritt
skulle många utrotningshotade arter gynnas om man slutade kalhugga.
– Vi avverkar redan skogen så hårt att flera arter hotas av utrotning i Finland. Det är illa och måste få ett slut, annars förlorar vi hela vår natur,
vi måste sluta, anser professor Janne Kotiaho som är ordförande för Finlands Naturpanel.
Sveaskog ser risker med hyggesfritt.
Sveaskog anser att det innebär risker att snabbt gå över till hyggesfritt, men VD:n ser ändå inga större problem om svenska regeringen skulle kräva
att 25 procent av bolagets skogar sköts hyggesfritt som hos Finlands statliga skogsjätte.
– Kommer det målet då implementerar vi det, inga problem. Jag tror att som situationen är just nu med det ramverket som vi har och med de ekonomiska kraven som vi har
så kommer det att fungera också, anser Sveaskogs VD Erik Brandsma.
Laven försvinner och renarna svälter.
Publicerad 4 oktober 2021
Om inte sättet att bruka skogen förändras finns risk att den traditionella rennäringen försvinner. Det menar forskare som studerar renarnas vinterföda, laven.
Laven håller nämligen på att ta slut. På bara drygt 30 år har hälften av laven i de lavrika skogarna försvunnit, och utan stödfoder svälter renarna.
–Djävla skitskog! säger renskötaren Tomas Stenlund.
Han tränger sig fram i skogarna i Malå renbetesområde i Västerbotten. Här ska hans renar försöka hitta mat i vinter. Det är det buskigt, tätt och snårigt.
Renens absolut viktigaste vinterföda är den vita lav många nog förknippar dekorationer på adventsljusstakar – renlaven. Men sådan finns inte kvar här.
–Här vill varken laven eller renar vara längre, säger Tomas Stenlund. Inte ens fåglarna trivs här.
Orsaken är att laven behöver ljus och fria ytor för att trivas. Men när stora skogsområden avverkats i renbetesområdena
har de sedan återplanterats tätt med en snabbväxande tall som gjort skogarna täta och mörka.
Laven plöjs ner av skogsmaskiner
Men det största problemet för renarna är det som kallade markberedning. Efter att skogar kalhuggits har markerna plöjt upp och laven begravts under jord.
Forskning från SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, visar att på bara drygt 30 år har ungefär hälften av lavtäcket försvunnit från de lavrika skogarna i Malå renbetesområde.
–Ska vi ha kvar rennäring i framtiden som bygger på att renarna hittar sin egen mat måste skogsbruket förändras säger lavforskaren Per Sandström vid SLU.
Han arbetar nu med att kartlägga laven för att hjälpa skogsägarna att hitta den så de kan spara sådana områden vid avverkning.
Sveaskog försvarar skogsbruket.
Sveaskog, som äger stora områden i renbetesområdena, håller inte med om att läget för laven är kritiskt,
men säger att laven missgynnats av gamla tiders sätt att bruka skogen.
–Det görs markberedning även idag men nu försöker vi verkligen anpassa den till förhållanden när det gäller lavtillgång,
säger Olof Johansson, skogspolitisk chef på Sveaskog.
”Kunde lika gärna asfalterat i skogen”
Renskötaren Tomas Stenlund har tagit sig visare till ett område som är nästan tomt på växtlighet. Här har skogsmaskiner plöjt marken och någon lav finns inte kvar.
–De kunde lika gärna ha asfalterat här, säger han. Det är samma effekt.
_______________________________________
Nedanstående uppgifter är tagna från boken:-
SKOGSLANDET av LISA RÖSTLUND.
Jag rekommenderar alla att läsa boken.
Skogsvårdsbolag är bolag som tar hand om marken efter kalhyggena. Dom bearbetar marken efter kalhyggena, och planterar nya träd.
Jag vill ta upp vad Lisa Röstlund skriver om två av bolagen. Skogsvårdarna i Uppland AB och Magnus Thor AB.
Som ägs av församlingsmedlemmar i Livets Ord, Jan Karlsson och Magnus Thor.
Bolagen anställer arbetare från Europa, Polen, Litauen och Rumänien.
Enligt anställningskontrakten skall dom tjäna 120 kronor i timmen. Men det stämmer inte.
Det är bara ackord som gäller, 50 öre per planta. Dom som klagar på ersättningen får sparken.
Magnus Thor är före detta svärfar till Ebba Busch.
_________________________________________________________
Jonathan Jeppsson skribent på Aftonbladet. Och författare till;
ÅTTA STEG MOT AVGRUNDEN. VÅRT FRAMTIDA LIV PÅ PLANETEN.
Jag rekommenderar även denna bok
Nedanstående text är taget från boken.
_______________________________
Kol-tsunami över Kina.
I Mars 2019 skickades en formell begäran in till kinesiska staten från China Electricity Coucil, alltså de samlade elproducenterna i Kina.
Den andades hoppfullhet och var full av utförliga beskrivningar och byrokratiska klyschor som att ”strukturella anpassningar har uppnått nya resultat”,
Det var egentligen ingen dramatik alls, Den förnybara energin tog stormsteg i jättelandet, slogs det fast.
Icke-fossil energiutvecklingen har gått in i ett storskaligt, stegvist skede. Siffrorna såg imponerande ut, ökningarna var markanta.
Det fanns dock en passus , som förvisso inte var så anmärkningsvärd i första anblicken, men som kunde göra den som läste lite bekymrad.
När innebörden väl sjunkit in stod det klart att det var skakande läsning.
För energijättarna bad nämligen den kinesiska staten om tillåtelse att låta kolkraften växa fram till 2030 och med hela 290 gigawatt.
För att förstå vidden av detta måste vi reda ut hur mycket en gigawatt egentligen är.
I runda slängar kan man säga att en gigawatt motsvarar effekten hos mer än tre miljarder solpaneler, mer än 400 vindkraftturbiner och kraften hos 1,3 miljoner hästar.
Så en ökning av kolkraften på 290 gigawatt skulle motsvara byggandet av mellan 300 och 500 nya kolkraftverk i månaden de närmaste tolv åren.
Ökningen skulle innebära att Kina på egen hand utraderar alla förhoppningar om att världen kan klara 1,5-gradersmålet och även äventyra 2-gradermålet.
Enligt bland annat Greenpeaces bedömningar måste den energi som Kina får ut genom förbränning av kol tvärtom minska med 350 gigawatt mellan 2020 och 2030,
för att det ska vara möjligt uppnå 1,5-gradersmålet.
I Kina pågår nu byggen av hundratals kolkraftverk. Fler än 4.3 miljoner kineser är anställda i landets kolindustri.
Kärnkraft och koldioxidinfångning (CCS)
Kärnkraft och koldioxidinfångning (CCS) – dit sätter vi vårt hopp för att rädda klimatet.
Men en ny studie visar att 13 stora prestigeprojekt för koldioxidinfångning i stora drag har misslyckats – de fångar bara in en promille av den koldioxid som släpps ut.
CCS och kärnkraft liknar snarare två zombieprojekt – som klimatlösningar är de döda, men fortsätter leva vidare.
Koldioxidavskiljning, carbon capture and storage, och kärnkraft tar stor plats i det nya Tidö-avtalet.
Och helt riktigt, båda måste till varje pris vara en del i varje klimatplan värd namnet, för att vi ska ha skuggan av en chans att nå klimatmålen till 2045 och 2050.
Det gäller i Sverige och det gäller globalt.
Enligt IPCC:s scenarier måste vi senast 2050 ta bort mellan två och tio gigaton ur atmosfären varje år,
alltså upp till tio miljarder ton – det är mer än alla världshaven tillsammans absorberar.
En oerhörd siffra. I slutet av seklet handlar det om att suga upp lika mycket som haven och alla växterna tar upp tillsammans.
I genomsnitt räknar IPCC att vi tar upp sju miljarder ton koldioxid per år mellan 2020 och 2100.
Det är som att vi ska bygga en ny biosfär bredvid den vi har i dag. Så nog spelar CCS en viktig roll.
Men det finns dessvärre stora problem.
Fångar in en tiotusendel.
CCS har visat sig vara extremt svår och dyr att genomföra, i princip i vilken skala som helst.
Nyligen kom en rapport som visade att de 13 så kallade ”flaggskeppsprojekten” vad gäller CCS inte levererar.
Dessa 13 projekt fångade totalt in 39 miljoner ton koldioxid per år, ungefär en tusendel av de 36 miljarder ton som utsläpptes ut i atmosfären 2021.
Rapportförfattarna konstaterar att sju av projekten underpresterade, två var direkt misslyckade och ett var lagt i malpåse.
"Många internationella organ och nationella myndigheter förlitar sig på kolavskiljning i fossilbränslesektorn för att nå nettonoll,
och det kommer helt enkelt inte att fungera", sa Bruce Robertson, en av författarna till rapporten.
Zombien vandrar vidare.
Det här är ingenting nytt. Tidigare försök att fånga och lagra utsläpp i Europa har i stor utsträckning misslyckats.
Mängder med miljarder har plöjts ner i gigantiska projekt som senare fått läggas ner, i Tyskland, Norge och Storbritannien. Zombien har ändå vandrat vidare.
Problemet är naturligtvis kostnaden och komplexiteten. Koldioxiden ska fångas in, pressas ihop, transporteras i pipelines eller med båt till exempelvis uttjänta oljefält,
där den under högt tryck ska injiceras djupt under markytan.
(I en skrattretande paradox har det visat sig att en stor del av det som pumpas ner i uttjänta oljefält, har bidragit till att pressa mer olja ur marken).
Själva energin som går åt till att driva återvinningen utgör i mycket runda slängar 30 procent av den totala energi som exempelvis ett kolkraftverk producerar.
Krävs en fördubbling.
Det är nästan samma sak med kärnkraften.
Det är antagligen bra att kärnkraften nu spelar en större roll än den gjort de senaste åren, den är trots allt det minst onda av flera onda ting.
Men den kommer inte att spela en avgörande roll för att stoppa den eskalerande klimatkrisen, eftersom vi samtidigt ökar vårt energibehov med 50 procent till 2050 globalt.
I internationella energibyrån IEA:s mycket hoppfulla (läs: snudd på orealistiska) scenario för hur världen ska nå nettonoll-utsläpp 2050,
står kärnkraften ändå bara för åtta procent av elförsörjningen.
Åtta procent.
Och då krävs en fördubbling av kärnkraftskapaciteten jämfört med i dag.
En svår ekvation då många av dagens kärnkraftverk sjunger på sista versen och ny kärnkraft är dyr och tar tid att bygga – en tid vi inte riktigt har.
Ett teknikgenombrott när det gäller fjärde generationens kärnkraft har dessutom låtit vänta på sig.
Fusion? Tillåt mig vara djupt skeptisk.
Skymmer sikten
Kärnkraften och CCS är nödvändiga, ja, dessvärre har de blivit en livlina för våra klimatmål.
Ändå riskerar de stora satsningarna på dessa lösningar att skymma sikten för det som verkligen är viktigt – att pressa ner utsläppen.
Så länge zombielösningar som CCS tillåts dominera debatten, finns risken att man skjuter de jobbiga åtagandena på framtiden och förlänger livslängden
på olika fossilprojekt i den närmast religiösa förhoppningen om att ny teknik så småningom räddar oss.
När politiker nu säger att utsläppen kommer att öka på kort sikt (men i förlängningen minska)
växer känslan av att vi inte gör det vi måste, utan bara det vi känner att vi orkar med.
IEA är oavsett vilket obeveklig i sin rapport för hur vi ska nå klimatmålen i mitten av seklet.
”Antagandet att människors livsstil och konsumtionsmönster kommer att fortsätta oförändrade i ett scenario med nettonollutsläpp till 2050 är utan tvekan orealistiskt”.
Vad är den naturliga växthuseffekten?
Den naturliga växthuseffekten hjälper till att säkerställa en temperatur som är nödvändig för liv på jorden.
Växthuseffekten säkrar en global medeltemperatur på 14 °C på jorden och är också en nödvändighet för att vi ska kunna bo här på jorden.
Utan växthuseffekten skulle jordens yta ha en temperatur på -19°C. Solens värme och strålar räcker alltså inte för att göra jorden beboelig.
Jorden befinner sig nära termodynamisk jämvikt, vilket innebär att den mängd energi som jorden tar emot från solen är ungefär lika stor som den mängd energi som jorden sänder ut.
Det är mänsklig påverkan och utsläpp av växthusgaser som får detta system ur balans.
Är klimatförändringen verkligen vårt fel?
Den människoskapade växthuseffekten är en obalans i den naturliga växthuseffekten, och obalansen uppstår på grund av det människoskapade utsläppet av växthusgaser.
År 2021 publicerade FN:s klimatpanel, IPCC sin sjätte rapport om klimatets tillstånd.
Klimatrapporten, som fick namnet AR6, är en av de hittills största och mest omfattande klimatrapporter, som mer än 700 forskare från hela världen har bidragit till.
Och slutsatserna från rapporten är tydliga:
Mängden koldioxid är den högsta på två miljoner år, temperaturökningarna är orsakade av människan och det får långtgående konsekvenser för klimatet.
Enligt rapporten har jordens genomsnittstemperatur stigit med 1,09 grader sedan 1850 och utsläppet av koldioxid och metan ligger bakom hela 1,07 grader.
Oavsett om vi omedelbart stoppade utsläppen av koldioxid, så konstaterar klimatrapporten att temperaturökningen kommer att fortsätta till mitten av detta århundrade.
Vi kommer att fortsätta uppleva klimatförändringar, men med en viss fördröjning.
Den omfattande rapporten från FN:s klimatpanel konstaterar dessutom att människans aktiviteter och utsläpp av växthusgaser tveklöst har spelat en roll i den globala uppvärmningen.
I tidigare rapporter har man dragit slutsatsen att om vi fortsätter släppa ut växthusgaser på samma nivå,
så kommer temperaturen på jorden att öka med mellan 1,5 till 4,5 grader under 2100. Nu lyder prognosen på 2,1 till 3,5 grader.
Vad betyder en ökad växthuseffekt för framtidens klimat?
Ökningen av växthusgaser i atmosfären leder till att temperaturen ökar och klimatet förändras. Det får konsekvenser för vår planet.
Det finns mycket starkare bevis för att de extrema väderfenomen vi upplever redan nu kan kopplas till klimatförändringarna.
Det gäller bland annat den massiva nederbörd och översvämning vi såg i Tyskland och Belgien i juli 2021.
Torka och extrema skogsbränder som vi har bevittnat på senare år beror på att temperaturen har stigit och klimatet därmed har förändrats.
Vi hade inte helt sluppit dessa väderfenomen om klimatförändringarna inte redan var ett faktum,
men klimatförändringarna innebär att de extrema väderfenomenen kommer oftare och mer våldsamt.
Oavsett vad vi gör eller inte för att stoppa utsläppen av växthusgaser, så uppskattar rapporten dessutom att temperaturen på jorden kommer att öka fram till mitten av 2000-talet.
Temperaturen väntas stiga med 1,5 grader under kommande årtionde och kan överstiga två grader om inte drastiska åtgärder vidtas.
Några av de viktigaste punkterna från klimatrapporten gällande framtidens klimat är:
Extremt väder kommer att uppstå oftare och bli mer extremt. Isen smälter.
Just nu är isarealen på Grönland och västra Antarktis mindre än någonsin och glaciärer smälter 31 procent fortare än för 15 år sedan.
Havet kommer att stiga – och det kommer att flera hundra år att rulla tillbaka den utvecklingen.
Klimatforskare: ”Plötsligt försvann nästan hälften av isen” i Arktis
Publicerad 2 april 2023, SVT Nyheter Klimat.
Mellan 2005 och 2007 försvann plötsligt hälften av all havsis i Arktis under sommaren,
visar en studie från en norsk forskargrupp.
Det som hände var att det blev en väldigt kraftig avsmältning där mycket is försvann,
säger Michael Tjernström, klimatforskare vid Stockholms universitet.
Efter år 2007 kunde en grupp forskare vid polarinstitutet i Tromsö se ett skifte i isbildningen på Arktis.
Man kunde se hur 52 procent av havsisen som var tjockare än fyra meter plötsligt försvunnit.
Den vinteris som bildades därefter, den så kallade förstaårsisen,
var tunnare och hade svårt att klara sommarens varmare temperaturer.
Försenar isläggningen.
Den samlade forskarvärlden är övertygad om att temperaturhöjningarna i Arktis är orsakade av klimatförändringarna.
Höjda temperaturer ökar issmältningen under sommaren och minskar nybildningen av is under vintern.
Sälar bygger bo på isen.
Arktis hela näringskedja bygger på att det alltid finns is.
Ett bortfall av havsisen får inte bara förödande konsekvenser för klimatsystemet utan även för djurlivet.
– Det finns sälarter som lever hela sina liv på isen. De bygger bo och de föder ungar på isen.
Om isen försvinner kommer de att utrotas, säger Michael Tjernström, klimatforskare vid Stockholms universitet.
Hur mycket havsis som kommer att finnas kvar i polarbassängen i framtiden menar Michael Tjernström
beror på hur vi kommer att ta hand om koldioxidutsläppen framöver.
– Det som redan hänt eller det vi redan orsakat rår vi inte på. Men vi som mänsklighet håller i rodret för framtiden.