PUBLICERAD DEN 26.03.24

TEXT: JENS E. MATTHIESEN

Under detta århundrade får jorden inte bli mer än två grader varmare än den var före industrialiseringen för 150 år sedan – och helst bara 1,5 grader. Det målet kom 195 länder överens om i det så kallade Parisavtalet 2015.

Men vi är på väg att passera gränsen redan nu.

Därför är det bråttom att minska våra utsläpp av växthusgaser. Vi hör mest om planerna på att minska koldioxidutsläppen, men det är långt ifrån den enda gasen som värmer upp klimatet.

Vissa av växthusgaserna är kortlivade, medan andra stannar kvar i atmosfären i årtusenden. Och några av dem är – molekyl för molekyl – betydligt mer potenta än koldioxid.

När de olika gaserna ska jämföras använder forskarna något som kallas GWP. Det står för "global warming potential" och är ett mått på hur mycket global uppvärmning en viss mängd växthusgaser orsakar jämfört med samma mängd koldioxid under en 100-årsperiod.

Hur viktig en växthusgas är beror inte bara på hur mycket av den vi släpper ut, utan också hur stark den är och hur länge den dröjer sig kvar i atmosfären.

Koldioxid

© Shutterstock

Fossila bränslen rubbar kolbalansen

Koldioxid är den viktigaste människoskapade växthusgasen, men den släpps även ut naturligt av exempelvis vulkaner och skogsbränder och när djur och människor andas.

Problemet uppstår när vi utvinner fossilt kol ur marken i form av olja, gas och kol och förbränner det. På så sätt tillför vi stora mängder koldioxid till atmosfären som annars inte skulle finnas där.

Sedan industrialiseringen för 150 år sedan har vår förbränning av fossila bränslen ökat koldioxidhalten i atmosfären med 50 procent.

· Koncentration: 421 av en miljon molekyler.

· Livslängd: Upp till 1 000 år.

· Uppvärmande potential under 100 år: 1 GWP.

· Uppvärmande effekt hittills: 0,8 grader.

METAN

© Shutterstock

Våtmarker värmer upp planeten

Precis som koldioxid är metan (CH₄) en naturlig del av jordens kolkretslopp, men framför allt jordbruket har ökat mängden avsevärt. Ris odlas exempelvis på överbevattnade fält, som släpper ut metan. Därefter kommer vår användning av fossila bränslen.

När vi utvinner naturgas från berggrunden, bearbetar den och transporterar den släpps stora mängder metan ut i atmosfären.

Totalt sett beror 30 procent av den globala uppvärmningen på våra metanutsläpp.

· Koncentration: 1,9 av en miljon molekyler.

· Livslängd: Tolv år.

· Uppvärmande potential under 100 år: 28 GWP.

· Uppvärmande effekt hittills: 0,5 grader.

LUSTGAS

© Shutterstock

Lustgas är allvarligt för klimatet

Dikväveoxid med den kemiska formeln N₂O är mest känd som den lustgas tandläkaren kan ge dig. De allra största utsläppen av gasen kommer dock från konstgödning i jordbruket.

Lustgas är en potent växthusgas och har lång livslängd i atmosfären och även om våra utsläpp av den har ökat markant under de senaste årtiondena har den inte fått så mycket uppmärksamhet. Därför kallar en del forskare det "den bortglömda växthusgasen".

· Koncentration: 0,3 av en miljon molekyler.

· Livslängd: 121 år.

· Uppvärmande potential under 100 år: 265 GWP.

· Uppvärmande effekt hittills: 0,1 grad.

HFC-GASER

© Shutterstock

Människoskapade gaser är extremt potenta

De så kallade HFC-gaserna är människoskapade gaser som innehåller väte (H), fluor (F) och kol (C). De används ofta i exempelvis luftkonditioneringsanläggningar och värmepumpar.

Vår användning av HFC-gaser har ökat kraftigt sedan de så kallade CFC-gaserna fasades ut på grund av deras destruktiva effekt på ozonskiktet.

HFC-gaserna är mindre skadliga för ozonet, men å andra sidan betydligt mer potenta växthusgaser. Gasen CHF₃ är till exempel 12 400 gånger så kraftfull som koldioxid.

· Koncentration: 0,0001 av en miljon molekyler.

· Livslängd: 13 år (vissa mer än 200 år).

· Uppvärmande potential under 100 år: 1 300 GWP.

· Uppvärmande effekt hittills: 0,05 grader.

PERFLUORKOLVÄTEN (PFC)

© Shutterstock

Enkla gaser håller nästan för evigt

Perfluorkolväten består uteslutande av grundämnena fluor (F) och kol (C). De används bland annat inom elektronikindustrin för att exempelvis etsa kretsarna i mikrochips. Det största utsläppet kommer dock från produktionen av aluminium, när metallen utvinns ur bauxit.

Perfluorkolväten har en mycket lång livslängd i atmosfären. Det gäller exempelvis den vanligaste och enklaste, tetrafluormetan med formeln CF₄, som det tar 50 000 år att bryta ner.

· Koncentration: 0,0001 av en miljon molekyler.

· Livslängd: 50 000 år (vissa dock bara 10 000 år).

· Uppvärmande potential under 100 år: 6 630 GWP.

· Uppvärmande effekt hittills: 0,05 grader.

TEKNIK